Mycket möte för mig del, och mer lär det bli!
Idag har jag suttit i två timmar på möte med
elevråd från Vidsel och högstadiet i Älvsbyn!
Sen var jag på ett möte med rektorn angående
vår mattelärare... Vilket inte tycks leda någon vart?

Jag eller vi vet inte längre vad vi ska göra ?
Ska vi måste "gå förbi rektorn" för att det ska hända någonting.
Alltså, gå ännu högre upp ? För som det är nu funkar inte,
det är inte meningen att man ska gruva för att fråga om hjälp
och inte heller att folk ska gråta efter och under lektionstid
för att dom känner press på sig, press på att dom inte kommer
klara av kursen och därmed inte kommer kunna läsa vidare..
Jag känner jag blir riktigt upprörd angående detta. . .
Dock så känner inte jag någon särsklit oro i och med att jag har
en pappa som varit mattelärare och jag har därmed hjälp från hemmet.
Men det är jag väl i princip ensam om ?

Tycker bara att det är så fruktansvärt hemskt att man inte kan lyssna
på oss ungdomar och försöka förstå problemen som finns och ta tag i det,
för de problemen som finns är ingenting som går att lösa på kort tid.
Det handlar om kommunikations fel, om sättet att lära
och att hon inte har den kunskap som krävs..
Det tar tid att rätta till detta, vilket vi inte har tid med...

---

---

Och än en gång, Grattis Sandra!! :)