Rätt eller fel beslut! 10/12

I hela vårt liv kommer vi tvingas fatta beslut, ibland involverar de
andra människor och ibland handlar de om döda ting.
Beslut hör till vår vardag och är ingenting vi kan slippa undan.
Men alla beslut vi fattar, gör vi i tron om att de är de rätta.
Vi beslutar oss aldrig för någonting som vi tror är fel beslut,
även om de kanske visar sig vara så sen.
Ibland är de ett svårt val och de kan vara många saker som
är vågmästare och de olika skålarna kan väga olika mycket,
men tillslut har vi ändå bestämt oss för en sak,
i tron om att de är de rätta..
 
Ett beslut kan innebära att man bestämt sig för vilka 
kläder man ska ha på sig under kvällen.
Men de kan också innebära att man bestämt sig för hur
man ska göra/vara/säga gentemot en annan människa.
 
 
Alkohol är ingen ursäkt men de kan vara en anledning till 
varför vi fattat ett visst beslut.
Vi kan aldrig skylla ifrån oss, vi får själva stå för vad vi gjort.
Oavsett om de var alkohol eller inte med i bilden,
så är vi ändå alltid ansvariga för våra handlingar och beslut.
Men sen kan jag säga, av egen erfarenhet, att vissa saker
hade aldrig hänt, om det inte varit alkohol med i bilden.
 
 
Jag själv har många gånger fattat fel beslut.
Ett beslut som jag tagit många gånger i mina tonår,
var väl de att ljuga för mina föräldrar, särsklit mamma!
Och varför, jo dels för att slippa en konfrontation, men sen för att jag
visste hur ledsna/rädda,sårade de skulle bli. Så för att skydda dem
från sanningen så ljög jag.
För ca 5-6 år sen, med alkohol i kroppen, tog jag ett beslut,
som verkligen sårade en av mina vänner. Först visste hon ingenting,
men efter dryga veckan valde jag att berätta, för att rensa mig själv
och mitt eget samvete, hon hade rätt och veta och jag
ville göra mitt samvete lite bättre.
Jag fattade fel beslut från början, vilket jag visste skulle såra
henne om hon fick veta, men jag fattade rätt beslut sen,
när jag valde att berätta.
Jag skyllde aldrig på alkoholen, men om jag inte intagit de,
så hade de förmodligen aldrig hänt!
 
 
 
Förklaringen på varför man fattat ett beslut, är inte alltid solklart
och speciellt inte om man druckit för mycket alkohol.
De vet alla som varit med om detta, även du!
Man kan aldrig skylla ifrån sig ifrån de beslut man fattat
och den handlingen man gjort, för faktum är ju att man har
utfört den. 
 
Men sen ..
Om man nu har en förklaring på varför man gjort på 
ett visst sätt. Hur kan någon då säga att de i
princip är fel, eller att de vore lättare att förstå om förklaringen varit 
en annan än den verkliga !?
 
För nu var de ju inte så, förklaringen var precis den jag skrev.
 
 
Ingen är vi perfekt, inte ens du. 
Alla har vi gjort och gör fortfarande fel ibland.
De handlar om att ge och ta.
Vi lär oss av våra misstag, de flesta i alla fall.
För mig är en gång "ingen gång", de är förlåtligt
helt enkelt, även om de inte är bortglömt.
Men när samma sak upprepas, då är de mer eller mindre kört.
Personen ifråga har inte lärt sig den första gången
och den kommer förmodligen inte bättra sig heller.

 
Jag har fått lära mig en sak, faktiskt väldigt nyligen:
När ni ska till att fatta ett beslut som handlar om att berätta
sanningen, eller tiga. Och denna sanning involverar en annan
människa, tänk bara på er själva och skit i den andre.
Gör de för er själva och tänk inte på hur den andre personen 
mår för tillfället. Ni kanske är rädda för att personen tar en 
överdos av någonting, eller att den hamnar på andra farliga banor.
Ni tänker kanske er för mycket innan, typ shit, hur fan ska jag göra,
personen mår ju redan dåligt, den är redan deprimerad och
har i princip inte livsglädje, ska jag säga eller inte!?
Säg de bara, personen har rätt att veta sanningen (absolut),
sen hur konsekvenserna av sanningen blir, de är ju den andra
personens ansvar...
 
Men visst fan är de svårt, jo de är den andra personens ansvar,
men vafan, man bryr sig ju! Man är ju rädd om personen,
man är rädd att den på något sätt ska skada sig mer än vad 
den redan är.
 
Så nja, även om jag fått denna vetskap, så kan jag inte riktigt
hålla med om den, helt ärligt ...
 
 

Dehär jäkla facebook! Det ska gillas, kommenteras ..! 26/10

Nu har jag bestämt mig för att lägga min tid åt att
skriva detta inlägg. Har länge funderat om jag ska göra det.
Men så kände jag att jo, jag gör de.
Då kanske jag slutar vara irriterad över de och får detta
sagt till fler som kanske känner med mig .. ?
 
Vad ska jag då skriva om.. Jo om internet, om facebook
och alla dessa uppdateringar som folk, även jag, gör titt som tätt,
många dagligen, till och med flera gånger per dag. 
Varför ? Det är vad jag känner just nu..
 
Varför ska vi dela med oss av vårt privatliv till flera hundra, 
kanske till och med tusentals andra människor.
Behöver vi så mycket bekräftelse, man väntar på att folk ska
kommentera ens statusuppdatering eller "gilla".
 
För en tid sen började jag känna, varför!
Jag har det jag behöver och jag är så lycklig med de,
varför ska jag skriva om mitt liv så att folk som jag inte umgås med
vet om de, folk som jag kanske inte ens hälsar på.
 
Jag är tillsammans med min underbara sambo Jonathan,
vi har nyligen, ca 1,5 månader sen köpt ett hus tillsammans.
Men det har jag inte skrivit, inte här på bloggen, och inte på facebook 
heller vad jag kan ha något minne av.
Och detta av just den anledningen att jag åter igen känner, VARFÖR?
Dom som har ett plats i mitt liv, mina vänner/familj, dom vet om de,
sen skiter jag faktiskt i vilka andra som vet om de.
 
Men då känner jag samtidigt såhär,
kanske måste jag skriva litegrann om vårt hus, om mitt/vårt liv.
Jag kanske måste skriva någon gång på facebook att
jag älskar min sambo, skriva ett inlägg på hans logg
att jag saknar han när han är i Kiruna och jobbar. 
För annars kanske folk börjar säga att " Ja, Elin verkar då inte
vara så nöjd över deras hus, jag menar, hon skriver ju aldrig om de
på facebook, hon lägger ju knappt ut några bilder på hur
de blivit sen de har gjort om.
Sen har dom de nog inte så bra i deras förhållande heller, 
för jag har aldrig sett henne skriva om honom en enda gång
sedan de blev tillsammans igen."
Ja så tänker jag, snackas de så om mig och om andra
som känner att vi lägger av med denhär "trenden" att dela 
med oss av vårat liv till allmänheten.
 
Det ska gillas hit och dit och kommenteras på allt möjligt.
Om vi flyttat ska man skriva de, om man ska ut och festa
ja då måste de skrivas, när vi jobbat, städat, tvättat, tränat,
ätit, dansat, varför ska vi skriva sånt. Vem fan bryr sig egentligen.
 
Jag har till och med fått kommentarer från folk när vi pratat om andra,
att, "Ja dom verkar ju ha de bra, han verkar ju älska henne himla mycke
för att han skriver ju ofta till henne
på facebook att han saknar/älskar henne".
Då kände jag faktiskt att ju mer man skriver och delar med sig där,
desto sämre kanske man har de. De behöver inte vara så, men
varför ska man skriva de där! De säger man väl ändå till varandra.
Sen är det väl en självklarhet också när man är tillsammans ?
 
 
Shiit... de blev mycket dehär, Har säkert glömt en massa som 
jag ville ha sagt, men detta får räcka för ikväll!
Kanske låter jag "lillgammal" när jag resonerar såhär,
men de är så jag känner iaf..
Sen tänker säkert många av er nu,
ja men varför tar du inte bort din facebook då t.ex.!?
Ja, då ska jag vara ärlig med er och säga, såklart är jag ju lite
för nyfiken av mig, när folk ändå delar med sig av allt,
så varför inte läsa det då?
 
 
 

Sara Löfgren - Vägen hem, fast min egna text! 6/9

Gjorde min egen text av denna låt! 
Sara Löfgren – Vägen hem
 

Du var den bästa som jag haft
En vän som alltid fanns
när mörkret slog sig ner

 

Det var alltid vi två
Men nu står jag här helt tom
Finns ingen annan å tänka på

 

Jag vill hitta dig

 

Vill att du hittar vägen hem
Vill att du följer den och sen
Möts vi här igen
(Möts vi här igen)

 

Hjälpen som du får där nu
Gör dig "bättre" än förut
Om du har styrkan att förlora
Har du vunnit allt ändå

 

När allt vårt surr bruka' ta slut
Kunde vi bara sitta tysta
Som inte alla kan

 

Om du letar efter ljus
Ska jag visa dig att mörkret
Inte når dig mer

 

Jag ska skydda dig

 

Vill att du hittar vägen hem
Vill att du följer den och sen
Möts vi här igen
(Möts vi här igen)

 

Tiden läker våra sår
Men här finns ännu ett hål
För du är kvinnan som jag saknar
För du var min bästa vän

 

Och även om du tvivlar
Står jag stadigt vid din sida
Skulle du tappa balansen
Ska jag hålla dig
Jag ska hålla dig
Oh, aldrig släppa dig

 

Vill att du hittar vägen hem
Vill att du följer den och sen
Möts vi här igen
(Möts vi här igen)

 

De ska inte bli som då
Vi är starkare än igår
Ja vi har styrkan att förlora
Så vi står på egna ben

 

Vill att du hittar vägen hem
Vill att du följer den och sen
Möts vi här igen
(Möts vi här igen)

 

Tiden läker våra sår
Men du är minnet från igår
Och varje dag jag tänker på dig
För du var min bästa vän

 

Och varje dag jag tänker på dig
För du var min bästa vän


Somebody That I Used To Know! 25/6

Jag känner en frustration, samtidigt som jag känner tomhet.
Jag vet att jag inte ska tänka allt för mycket,
det är inte mitt val.

Men när någon inte förstår din mening och vänder dig
ryggen till, samtidigt som du försöker förklara dig,
så känns allting åt helvete.
Du får ingenting tillbaka, inte ens ett frågetecken.
Det är precis som att prata med en vägg.

Din omgivning förstår dig och stöttar dig i de val du gjorde,
men personen som du verkligen vill ska förstå,
bryr sig inte ett skit, försöker inte ens förstå.
Försöker inte att byta och tänka att den var jag.

Jag tänker många gånger,
ställ dig frågan själv,
vad skulle du gjort?
Låtit dig själv gå under för
att låta den du älskar,sakta sjunka?

Under en tid ser du allt,
samtidigt som du önskar
att du bara kunde blunda.
Men sen orkar du inte,
så du springer din väg.

Att gömma undan, försvara, ljuga
och vara tyst, för att du vill
skydda den du älskar.
De går ett tag, men sen spelar dina
ord ingen roll, alla vet ändå.

Att bara vara tyst och se på,
är precis likadant som att hjälpa,
hjälpa personen att fortsätta.

Jag syns inte nu, men jag finns alltid här! 6/6

Dehär är nog bland de jobbigaste jag gjort i mitt liv!
Men jag vet inte hur jag annars ska göra ..
Orkar inte se, orkar inte höra,
kan inte längre försvara eller dölja, alla vet.
När förståelsen inte finns och mina ord och min
mening, försvinner i samma stund som jag berättat.
Handlar inte om vem du är, utan vem du blivit.
Inte längre samma, en annan person som visar sig.
Jag vet, du finns kvar där inne, samma gamla,
samma goda hjärta, samma kärlek och samma omtanke.
Jag finns här, nu och föralltid, jag kommer vänta,
jag kommer hoppas, men jag kommer vara osynlig,
tiden avgör du! Jag älskar dig!





Jag ser hur de är, jag är inte blind
Jag är bakom din dörr, kommer ingen in
Tänk på allt du haft och allt som du gett upp
Alla drömmar som du drömt alla minnen som du glömt

Och ge dig själv tid att ta igen
En sak i taget allt det andra tar vi sen
Dina gröna ängar kommer aldrig mer igen
Om du inte letar, inte letar,
Kommer du aldrig finna de som gör dig hel igen

Allt du sa blev sant
Nu är ingen här
Men du vet det finns, en helt annan värld
Tänk att bitterheten, den gör dig blind
Så res dig upp för du förlorar ingenting

Och ge dig själv tid att ta igen
En sak i taget allt det andra tar vi sen
Dina gröna ängar kommer aldrig mer igen
Om du inte letar, inte letar,
Kommer du aldrig finna de som gör dig hel igen

Jag vet det är mörkt, jag har varit där
Där det känns som inget, finns att leva för
Men jag tog mig upp och det känns bättre nu
Ingen kan såra dig, det bestämmer bara du

Så ge dig själv tid att ta igen
En sak i taget allt det andra tar vi sen
Dina gröna ängar kommer aldrig mer igen
Om du inte letar, inte letar,
Kommer du aldrig finna de som gör dig hel igen


Welcome to this world! 7/5

Ja livet är inte alltid helt lätt..
Att veta att man sårar någon genom
de beslut man tvingas att ta, för
att ens hjärta säger så, det är inte lätt.

Att leva i ovisshet om hur framtiden
kommer att se ut, är också svårt.

Jag har aldrig gjort någonting i syfte
att såra någon annan.
Jag får ofta ångest när jag vet att jag
sårar en människa som jag tycker om.
Men ibland är det så, man tvingas att såra,
hur hemskt det än låter.
Hur vi känner känslor, vad vi vill,
är inte alltid någonting som vi kan styra över!


"Jag tänker på alla dom saker jag sa

Allt som jag lovat när det kändes bra
Jag menade allt men jag har ändrat mig nu"

I want to know! 23/1

Ja mina tankar snurrar ut och in.
Jag vet inte riktigt vad jag ska fokusera på.
Försöker tänka på annat men de är svårt!
Ja, snart får man veta hur allt blir..
Jag hoppas bara att allt blir bra!

Jag förundras, jag funderar jag försöker
förstå hur man kan vara en sån idiot och
göra något sådant! Fattar ni inte vad ni har gjort!?


I hope you know how much I love you !

Konstigt dedär med bilar! 29/5

Ibland förstår jag mig inte riktigt!
Dock är jag inte alls kunnig inom bilvärlden,
men ändå!
Mamma hade varit hos en bilhandlare och frågat
vad hon skulle få för sin bil.. Han hade svarat
kring 40 000.. Och jag fattar inte hur hon inte
kan få mer? För enligt mig är den värld mycke mer!

Lyssna här:
De är en Volvo V70 årsmodell -00 som har gått 72712 km.
Alltså typ 7000 mil! Fattar ni, på 11 år!
Det finns bara en ägare på den, alltså mamma,
hon har ägt den sen ny!
Det finns inte en skråma i lacken och inte en
enda buckla, så vitt jag har sett. Finns inge rost heller!
Det är full skinnklädsel, (hon har haft överdragsklädsel
fram sedan den var ny dessutom) Är alltså inte alls
nött i klädseln.
Det är sätesvärmare både bak och fram.
El hissar fram och bak.
Dragkrok
AC
Airbag
Elspeglar
ABS bromsar
Farthållare

Och ja... mycke mer och allting fungerar! :)


Vänner! 19/4

Ibland så börjar jag fundera..
Varför beter sig endel som dom gör ?
Vissa dagar så duger man och andra inte.
Vissa dagar är man den bästa vän man kan ha,
medan en annan så går det knappt att hälsa!

Kanske är de bara så att ibland har man dåliga dagar,
sånna har vi nog alla, även jag!

Men om man vill ha riktiga vänner.
Om man vill ha en vän som man kan lita på,
någon som man vet alltid finns vid sin sida.
Då måste man ställa upp för varandra,
man måste visa att man finns där vad det än är!
Man måste vara pålitlig, och verkligen visa att
man håller de man lovar!




Med detta vill jag bara påpeka att jag
ändå har några underbara vänner!

En dag! 18/4

Härlig med lov nu! Underbart att känna att man inte behöver
tänka på skoljobb för tillfället, utan bara kunna koppla bort de!
Känner att jag verkligen behövde de just nu!


Ja tiden den kommer och går!
Saker och ting förrändras, vänner de kommer
och vänner de går.
Vissa av dem saknar jag otroligt mycket och jag
skulle bara vela spola tillbaka tiden för en sekund
och bara få ta vara på de som varit lite mer.
Känner nu att man förut tagit alla för givet.
Jag tänkte inte på att de skulle kunna komma en tid,
när vi inte längre var dedär två vännerna som kunde
prata med varandra om vad som helst!
Att vi kunde umgås, bara du och jag!
Nu hälsar vi på varandra, pratar litegrann, om sådana saker
som man kan säga till vem som helst, om saker som egentligen
inte spelar någon roll. Våra ord har inte längre någon betydelse!
De handlar inte om privata saker, de handlar inte om oss.
För vi känner knappt varandra nu, fastän att vi var som
helan och halvan!

Om jag bara kunde vrida tillbaka tiden, litegrann!






Angående mobbning! 24/2

Idag har vi haft temadag på skolan, handlade om mobbing!
Dagen var rätt okej, en föreläsning och sen mycket prat
och 1,5 timmar lunch!

Vi disskuterade mycket om hur man ska göra för att mobbningen
ska minska. Enligt en enkät som vi gjorde iår på skolan
så var det 38% som svarade att de blivit eller sett någon
bli mobbad under det senaste året här på skolan!
Himla mycket må jag säga.. Och jag är en av dem som sett detta!

I alla fall så tyckte jag att jag inte hade ett allt för dumt förslag
på hur man kan minska mobbning! Ett mycket effektivt
sätt skulle jag tro!
De är att när en lärare ser eller vet med sig att en eller flera elever
mobbar någon, ska denne/dem ställas till svars inför hela klassen!
Jag tycker inte att det ska smusslas med vem som mobbar.
Namnet på den som blir utsatt ska självklart inte nämnas.
Men jag tänker för som de är just nu så ska läraren prata ensklit
med den/dom som mobbar!
Och min fråga är varför?
Varför ska dessa elaka personer "gömmas". Varför i helvete,
ursäkte svordomen, men varför ska dessa inte pekas ut..
När någon gjort nå bra så går det bra att nämna inför stor grupp.
Men när någon gjort någonting hemsk eller dumt, med avsikt,
så ska denne inte få pekas ut... Jag förstår inte logiken i det hela!
Om mobbaren skulle få stå tillsvars inför en hel klass och inte
bara inför lärarna, så tror jag det skulle ta betydligt hårade!
Personen/personerna skulle förmodligen skämmas, och jag tror
faktiskt inte att den skulle forsätta att hålla på som den gör!

Vad tror du?


Min tanke om de äldre, många funderingar! 28/12

Hm... sitter och funderar litegrann på vad man vill jobba
som nu när man snart gått ut skolan. Är lite kluven faktiskt!
Känner att jag vill fortsätta inom vården som undersköterska
den närmsta tiden i alla fall.. Och vill fortsätta jobba med att ta
hand om äldre! Men jag skulle vela göra någonting eget!

Typ jobba som någon slags aktiverare, jag tycker så synd om
de människor som fortfarande har orken kvar att de bara ska få
tillbringa sina dagar i en stol och bara äta och titta i väggen.
Jag säger inte att personalen gör fel.
Jag är ju själv en av dem och det är inte så lätt att hinna göra någonting
med dem, för när dom ska äta så behöver endel matas, när ett toalettbesök
ska göras så kan det ta mellan en kvart och en halvtimma.
Om någon ska lägga sig i sängen kan det ta lika länga.
Ja allting tar så mycket längre tid än vad man tror.
Jag menar dom jag tar hand om är både gamla och dementa, vilket
gör att det tar längre tid. Ingenting konstigt är det ju med det.
Men jag önskar att jag kunde göra deras dagar roligare..
Ha tid att baka med dem. Laga lunch och middag och inte
beställa från Fluxen..
Ge dem all dem mat och de tillnbehör som vi själva har till vår mat.

Men det är ju besparingar, ingenting får kosta, allting ska skäras ner!
De ska ha allting som är de billigaste. Frukost och kvällmat,
finns bara att välja mellan ett fåtal rätter för nå roligt
eller varierande, de finns det inte pengar till.
Och det kan göra mig så förbannad!

Det ska vara så lite personal så att man ska måste lägga
dom klockan 6,7
vilken "vanlig" männsika vill lägga sig då,
efter att man precis ätit middag typ.
Må hända att dom blir tröttare fortare än mig, men inte så mycket!
De vill ju känna närhet och social kontakt precis som vi.. Men det
får de inte mycket av...

Och jag tror faktiskt att om vi bara skulle kunna ge de äldre mer tid,
att det fanns mera personal, så skulle inte all den medicinering behövas
som man ger de gamla idag. De som äter medicin för sitt humör,
jag tror inte att den skulle behövas om den bara kände att någon fanns
där som pratade med en och visade att den fanns där...


Nåja, nog för mig just nu!
Ville bara få lite sagt, om ni läsare förstår mitt budskap vet jag inte!
Men jag älskar i alla fall mitt jobb, och jag älskar att få ta
hand om andra människor och försöka göra deras liv och tillvaro
så bra som det bara går! Jag känner mig på något vis lite mer
värdefull, som att jag behövs för dem! :)

Gårdagen + mina tankar om saker och ting! 6/3

Igår var jag med Ellen :) Vi for till stan och kollade på affärer.
Tanken min var att jag skulle shoppa nå kläder, men så blev de inte!
Jag handlade inte en enda grej, förutom mackan på subland/subway?
Sen for vi förbi  S&N och drack en kaffe kopp, efter de blev de byn
och vidare till Nystrand för att grilla.
Trevligt sällskap, S&N, jag och Ellen och så Jim och hans tjej Frida :)
Vi spelade lite poker och sånt, tyvärr vann jag aldrig!

Sen när jag kom hem hade jag inte lika kul, som vanligt,
inge sömn, en massa tårar, ont i magen, upp och spy,
arg, ledsen besviken.. Ja, allting på samma gång!
Somnade gjorde jag väl kring halv 4 - 4 och sov till klockan
11:30 men några gångers vaknan där emellan!

Får se hur denna kväll blir, säkert lika hemsk!
Jag börjar vara less, det är så jobbigt!
Genomsnittet på min sömn nu är ungefär 2-3 timmar.
Under en natt hinner jag vakna minst 7-8 ggr.
Jag drömmer mardrömmar, hemska sådana..
Och riktigt obehagligt verkliga!


Jag kan inte styra eller bestämma hur en annan människa ska göra,
vad den ska göra, vem den ska vara med och inte..
Det enda jag kan göra är att önska. Sen när inte det går får jag
slut på fantasi, jag vet inte vad jag ska ta mig till!
Helst  skulle jag önska att jag bara försvann, långt ner under
jorden och aldrig mer vaknade.
Men jag vet att det är inget alternativ trots allt!
Jag kan inte heller förstå hur endel tänker, om dom tänker alls ?
Ni vet, jag vet de, ni vet att ni gör precis så som ni inte skulle
vela att jag gjorde mot er.
Men ändå gör ni de, och min fråga är bara varför ?
Varför ska man göra någoting som får en annan människa att gråta?
Varför ska man till på köpet lossas tycka om mig, varför ska ni göra de?
Om ni inte gillar mig, men låt då för fan bli att vara trevligt med mig.
Fråga inte hur jag mår, fråga inte varför det tog slut mellan
mig och Jonte. Skit fullständigt i mig när du/ni ändå inte tycker om mig!
Jag hatar falska människor, det har jag alltid gjort!
Snacka skit, de gör vi alla.
Men varför lossas tycka om någon, varför vara med någon som man inte
tycker det minsta om. En människa som man bara vill skada,
en människa som man nästan skulle skratta åt om man såg den gråta.
Varför är ni trevliga med mig då är min fråga ?



Ge fan i mig i fortsättningen! Och förresten, ni vet allihopa,
att jag fortfarande älskar Jonathan!

Det var bara min fantasi som styrde! 28/2

Då sitter man i Piteå hos Sandra och Niklas, helt klarvaken!
Har inte sovit särsklit mycket inatt, ungefär två timmar..
Men min oroliga mage och mina hemska tankar har gjort att det inte gått.
Jag är hemsk på att få vyer, bilder, nästan filmer i min skalle på saker
som jag är rädd för att dom ska hända..
Och när du inge svarade när jag ringe och smsade, gång på gång!
Då blev allt jag såg sant, min mage vred om, tankar flög runt!
Jag var så rädd så att jag inte ens kunde gråta.
Jag som alltid annars brukar göra det!

Har varit vaken nu i flera timmar, medan S&N ligger och sover.
Vill inte väcka dom så jag roar mig för mig själv..
Har pratat med Linda och så sen med din!
Det var en oerhörd lättnad när du ringde.
Hela den stora och tunga stenen, som riktigt värkte i min mage lossnade!
Det kändes så oerhört skönt att få höra din röst och höra att
allt jag sett inte var på riktigt!

Om man inte kunde fantisera, om "denne någon" inte hade utvecklat vår
hjärna med att kunna fantisera, då hade jag aldrig behövt vara svartsjuk!

Jag hoppas du vet varför jag ringde så många gånger!
Det var inte för att jag ville jävlas eller vara dryg.
Jag var bara så rädd för att bli sårad! Jag saknar dig,
älskar dig, det var endast de som styrde!


Bedragen! 20/11

Varför är det så svårt för endel människor att vara ärliga.
Att säga orden " jag älskar dig" innebär många följder.
Men bland annat att man ska vara trogen.
Och att inte det ska gå och följa, det förstår jag inte..

Och hur gör man om man vet någonting,
ska man säga vad man har hört eller ska man bara vara tyst,
för de många är rädd för inklusive jag, är ju att få skulden själv,
att man får höra "du ljög, de är inte alls så".
Eftersom att dom väljer att tro på sin partner!
Jag förstår dom på ett sätt, för såklart vill man inte tro att
någon man älskar har svikit och bedragit en..
Men samtidigt, vad skulle den andre personen i fråga
(ofta en kompis) ljuga för, vad tjänar den på det ?
Ingenting om du frågar mig..

Augusti 10/8

Ibland tänker jag för mycket, jag stoppar upp den sömn som jag
egentligen skulle behöva.. Men de går inte,
de går inte att stoppa dessa tankar som virvlar som älvens
alla strömmar.
Jag visste en gång vad jag egentligen ville, men det blev inte så.
Det var någonting som sa stopp, det var någon som gjorde fel,
kanske var de du eller kanske var det jag.
Det var ett band mellan oss som inte passade ihop kanske mer än ett.
Jag vet inte och jag har aldrig riktigt fått ett svar.
En ursäkt de kom efter många timmars funderingar på vad felet var..
Fortfarande så vet jag inte, men det känns bättre.
Jag fick ett förlåt jag fick flera förlåt de övergick till varför
men svaret det kvarstod. Det slutade med en kram och sen var det bra.
Vi blev vänner, slutade hata slutade fundera.
I alla fall för en stund men nu funderar jag igen, på varför det inte gick.
Jag ville så gärna och jag tror jag vill det än.
Undra om jag ska chansa, jag vet inte, jag får se.
Men en sak vet jag att det kan inte bli mer än fel...

Kommer jag någonsin att få ett svar? 13/7

Hur vet man att man vet egentligen ?
Jag funderar så att jag håller på bli knäpp,
idag fick jag nå utslag också pågrund av de, Johanna trodde de var nesselfeber.
Kändes som när man bränt sig på brännässlor.. Inte alls skönt.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre, ingenting gör mig klokare.
Verkligen ingenting, man hade de bättre när man var liten, inga bekymmer om någonting.

Otrohet finns det något värre, jag tror inte de.
Och hur kan man titta sin partner i ögonen och säga att man älskar den,
när man har varit med någon annan ? Kan man älska någon om man är med någon annan.
Jag har svårt för att tro de.. Har aldrig varit i den situationen.
Hur kan man och andra sidan bara gå och hålla masken, hur kan man ha samvetet
på sig att man varit med någon annan, men bara lossas om som om ingenting har hänt..

Vad vill du egentligen, är du ute efter att förstöra,
är du ute efter att jävlas eller vad fan vill du?
Jag tvivlar inte på Jonte en sekund, men jag förstår bara inte vad du vill.
Vad är ditt problem, du hatade ju han så jävla mycke,
han var ju ett stort jävla svin och nu vill du vara med han...
När kom vändningen, varför ändrade du uppfattning,
jag kan inte komma på någon anledning..
Sen har du de ju så bra, så vad vill du han ? Har ni någonting gemensamt längre ?


Jag blir bara så jävla less allting.. Allting känns bara så jobbigt, sen hinner jag aldrig fundera heller,
jag jobbar hela dagarna sen vill man vara med kompisar på kvällen,
så när tänker man då? Jo när man ska sova, de sekunderna, minuterna och timmarna som man ska sova.
Då virvlar tankarna bara runt och jag vet ingenting längre..


Tittade på några bilder på datorn och hittade några bilder sen förra midsommar,
den måste vara oförglömlig. Jag fick mig ett gott skratt när jag såg dig
och kom ihåg din lilla lurighet, då du låg där och lossades sova
( på grund av en speciell anledning) De var så himla kul!
Och vad vi två skrattade, den natten kommer jag aldrig att glömma,
jag saknar den tiden och skulle gärna vilja uppleva den kvällen en gång till!
Jag saknar dig...


De som jag trodde var skräp! 29/6

Om man ändå var smart och kunde förstå allting som man undrar över.
Att man kunde vara som Wallander, Beck och Gunvald i de stunder där man är osäker,
där man klurar och försöker lista ut hur det egentligen var. Men man är alldeles för osmart,
för det är oftast inte alls som man tänkt sig.
Man tror att man vet så jävla mycket om människor runt om sig,
dessa människor som finns runt en dag ut och dag in.
Men det gör man inte, de är bara ytan som man känner, allt de som finns där under,
ja de har man ingen jävla aning om...

De är nu i denhär tiden som jag verkligen ser vilka som var och är riktiga vänner,
vilka som jag kanske tvivlat på, de jag kanske tyckt har varit lite konstiga,
sånna människor som jag faktiskt bara trodde var skräp, helt ärligt!
De visade sig vara tvärt om, jag är nöjd med de jag har nu.
Visst, saker och ting ahde väl kunnat vara bättre, men jag trivs bra med mitt liv nu!
Och ja, jag har haft motgångar i mitt liv. Jävligt många motgångar och nej jag har inte alls mått bra.
Men tack vare min mamma och en underbar vän så tog jag mig upp på rätta banor igen.
Nu har jag kanske inte samma stöd som jag hade då. Men jag mår bra och jag trivs med min tillvaro.
Nu för tiden så längtar jag till nästan dag. Jag ser saker och ting från den ljusa sidan och ser det positiva som
kan komma att hända dagen efter!

Och lyckan som man sökt efter så länge, denhär underbara känslan av att vara kär,
ja den kom tillslut. När jag trodde att det var som mörkast, efter många olyckliga förälskelser så
dök han plötsligt upp, Min underbara älskling. Jag älskar han över allting annat och jag hoppas
att jag alltid kommer att göra det. Men jag kan inget garantera, för med allt folk omkring en
och så många människor som ljugit för en under mina år, så törs jag helt ärligt inte lita till 100% på någon.
Det har jag aldrig gjort och kommer nog aldrig att göra det heller.
Sen allt skitsnack som far omkring alla lögner alla olika versioner om saker och ting,
det gör ju inte förtroendet bättre. Det stärker ju inte sättet att lita på varann precis.
Och varför, varför i hela världen ska det finnas människor som inte gör något annat
än att försöka förstöra för andra och deras förhållanden. Snälla ni, låt dessa människor bara vara.
Tänk vad ni vill, men vinner ni något på att göra som ni gör? Får ni ut något av de ?
Jag tror knappast de!



Nu vet jag inte riktigt vad jag skrivit om eller om det är läsbart,
men jag fick i alla fall skriva av mina tankar litegrann och det är väl de som är meningen ?

Ingenting blir som förr.. 24/6

Tänk att man kan sakna något så mycket,
som man en gång sa sig aldrig sakna.
Att man kan hata något som sedan är glömt.
Att något som en gång fanns inristat i hjärtat är borta,
nu och kanske för alltid..
Men jag tror att det som en gång fanns där kommer tillbaka,
med nog mycket vilja och nog bra skäl.
Med tillräckligt mod och en kraft att be om ursäkt.



De man har ska man vara rädd om,
inte slösa på eller he sönder.
Var rädd om den dödlighet som du har,
för de som en gång dött kommer aldrig vara desamma.
Murar kommer finnas där emellan,
kanske murar som fanns där förut, men som man med tillit
kunde öppna för någon.
Nu är de kanske försent, murarna har kommit tillbaka,
men med allt för mycket skydd ...




Varsågod! 21/6

Vissa människor kommer jag aldrig att förstå mig på.
Hur man kan tycka en sak ena dagen men andra så är de helt tvärt om.
Att man kan gå bakom ryggen på folk som man säger sig älska,
hur man kan säga sig älska någon som man inte gör.
Att vissa bara kan vara så falska, att dom inte får dåligt samvete.

Sen så säger jag inte att jag är arg på någon eller hatar någon.
För det gör jag inte, jag vet faktiskt ingen som jag verkligen inte tycker om.
Jag har sagt mycket om personer som har irriterat mig,
men jag är precis som många andra,
att i stundens hetta så säger jag dumma och idiotiska saker.
Visst jag tyckte de just då, men när lågorna har slocknat så finns inte samma hat kvar.
Personer som jag förut har älskar, kanske jag inte älskar längre,
men jag tycker inte om bråk och jag tycker bara det är onödigt,
så bara för att vi inte är vänner längre eller aldrig har varit det, så hatar jag inte någon...




Tidigare inlägg
RSS 2.0