-

Rätt eller fel beslut! 10/12

I hela vårt liv kommer vi tvingas fatta beslut, ibland involverar de

andra människor och ibland handlar de om döda ting.

Beslut hör till vår vardag och är ingenting vi kan slippa undan.

Men alla beslut vi fattar, gör vi i tron om att de är de rätta.

Vi beslutar oss aldrig för någonting som vi tror är fel beslut,

även om de kanske visar sig vara så sen.

Ibland är de ett svårt val och de kan vara många saker som

är vågmästare och de olika skålarna kan väga olika mycket,

men tillslut har vi ändå bestämt oss för en sak,

i tron om att de är de rätta..

Ett beslut kan innebära att man bestämt sig för vilka

kläder man ska ha på sig under kvällen.

Men de kan också innebära att man bestämt sig för hur

man ska göra/vara/säga gentemot en annan människa.

Alkohol är ingen ursäkt men de kan vara en anledning till

varför vi fattat ett visst beslut.

Vi kan aldrig skylla ifrån oss, vi får själva stå för vad vi gjort.

Oavsett om de var alkohol eller inte med i bilden,

så är vi ändå alltid ansvariga för våra handlingar och beslut.

Men sen kan jag säga, av egen erfarenhet, att vissa saker

hade aldrig hänt, om det inte varit alkohol med i bilden.

Jag själv har många gånger fattat fel beslut.

Ett beslut som jag tagit många gånger i mina tonår,

var väl de att ljuga för mina föräldrar, särsklit mamma!

Och varför, jo dels för att slippa en konfrontation, men sen för att jag

visste hur ledsna/rädda,sårade de skulle bli. Så för att skydda dem

från sanningen så ljög jag.

För ca 5-6 år sen, med alkohol i kroppen, tog jag ett beslut,

som verkligen sårade en av mina vänner. Först visste hon ingenting,

men efter dryga veckan valde jag att berätta, för att rensa mig själv

och mitt eget samvete, hon hade rätt och veta och jag

ville göra mitt samvete lite bättre.

Jag fattade fel beslut från början, vilket jag visste skulle såra

henne om hon fick veta, men jag fattade rätt beslut sen,

när jag valde att berätta.

Jag skyllde aldrig på alkoholen, men om jag inte intagit de,

så hade de förmodligen aldrig hänt!

Förklaringen på varför man fattat ett beslut, är inte alltid solklart

och speciellt inte om man druckit för mycket alkohol.

De vet alla som varit med om detta, även du!

Man kan aldrig skylla ifrån sig ifrån de beslut man fattat

och den handlingen man gjort, för faktum är ju att man har

utfört den.

Men sen ..

Om man nu har en förklaring på varför man gjort på

ett visst sätt. Hur kan någon då säga att de i

princip är fel, eller att de vore lättare att förstå om förklaringen varit

en annan än den verkliga !?

För nu var de ju inte så, förklaringen var precis den jag skrev.

Ingen är vi perfekt, inte ens du.

Alla har vi gjort och gör fortfarande fel ibland.

De handlar om att ge och ta.

Vi lär oss av våra misstag, de flesta i alla fall.

För mig är en gång "ingen gång", de är förlåtligt

helt enkelt, även om de inte är bortglömt.

Men när samma sak upprepas, då är de mer eller mindre kört.

Personen ifråga har inte lärt sig den första gången

och den kommer förmodligen inte bättra sig heller.

Jag har fått lära mig en sak, faktiskt väldigt nyligen:

När ni ska till att fatta ett beslut som handlar om att berätta

sanningen, eller tiga. Och denna sanning involverar en annan

människa, tänk bara på er själva och skit i den andre.

Gör de för er själva och tänk inte på hur den andre personen

mår för tillfället. Ni kanske är rädda för att personen tar en

överdos av någonting, eller att den hamnar på andra farliga banor.

Ni tänker kanske er för mycket innan, typ shit, hur fan ska jag göra,

personen mår ju redan dåligt, den är redan deprimerad och

har i princip inte livsglädje, ska jag säga eller inte!?

Säg de bara, personen har rätt att veta sanningen (absolut),

sen hur konsekvenserna av sanningen blir, de är ju den andra

personens ansvar...

Men visst fan är de svårt, jo de är den andra personens ansvar,

men vafan, man bryr sig ju! Man är ju rädd om personen,

man är rädd att den på något sätt ska skada sig mer än vad

den redan är.

Så nja, även om jag fått denna vetskap, så kan jag inte riktigt

hålla med om den, helt ärligt ...

2012-12-10 @ 10:18:00 Mina tankar och funderingar Permalink

Kommentarer

Postat av: Mli - Husägare & blivande mamma ♥

All denna text men jag tycks inte tyda någonstans någon form av ånger eller ursäkt för din bästa vän, bara en massa ursäkter och förklaringar till varför det blev som det blev. I hennes ögon är dina handlingar fel, det är ju bara att svälja och uppenbarligen så är det hela sanningen också. I detta fall kan man absolut inte säga "en gång är ingen gång".

Svar: Nej de stämmer, finns ingen ursäkt eller ånger i detta inlägg. De finns i allt jag skrivit till henne personligen. Meningen med inlägget var inte en förklaring på hela händelsen, eller ett "ursäktsbrev" eller något liknande. De var ett sätt att ventilera mig själv eftersom att mina förklaringar innan detta inte "var sanna", de accepterades inte utan hade enligt henne, varit lättare att acceptera om de varit på ett annat sätt, att jag ljugit för mig egen skull för att skydda mig själv. Jag själv och de andra i min omgivning som står mig nära, vet varför jag var tyst, just för att skydda henne. Och de vet också hur jobbigt jag tyckt de varit att inte säga något. Och ja, frustration i mig växte enormt när jag förklarade mig och hon inte trodde på de jag sa. Jag bad henne inte om förlåtelse, men önskade att hon kunde lyssna på varför jag gjorde som jag gjorde och inte påstå att de var något de inte var

welin

2012-12-16 @ 13:46:56
URL: http://idamli.blogg.se

Postat av: Mli - Husägare & blivande mamma ♥

Reagerar mest på dina tappra försök till en förklaring och anledning till varför, känns bara själviskt att försöka ventilera dig själv i detta då det inte finns någon vettig utväg från detta. Självklart hade det varit enklare för henne att acceptera om det varit på ett annat sätt, kort och gott om DU hanterat det på ett annat sätt och tagit ställning till det du gjort. Du skyddade dig själv i första hand, sen henne.

Svar: Nä de är precis så de inte var. Jag gjorde detta för hennes skull, för att jag trodde att det var de rätta beslutet. Jag hade aldrig tänkt undanhålla sanningen för alltid. Jag hade tänkt berätta, varesig du eller hon vill tro på de eller inte, men jag vet, så även mina andra vänner, att det var så de var. Mina "tappra" försök till en förklaring på varför, kommer just på grund av att de är den frågan jag fått så många gånger och försökt förklara, vilket inte är så lätt, när jag inte vet själv varför jag gjorde som jag gjorde, sen att jag undanhöll sanningen, de beslutet fattade jag nyktert och de är de enda jag kan säga med säkerhet hur jag tänkte när jag tog de beslutet!

welin

2012-12-17 @ 14:57:32
URL: http://idamli.blogg.se

Postat av: Mli - Husägare & blivande mamma ♥

Du visste att hon skulle bli sårad och ännu mer sårad av att dra på sanningen och totalt fejka en vänskap under en längre tid. Det tycker jag tyvärr är att tänka på sig själv, det är ju det enklaste valet. Skulle du dra undan benen på henne igen, dränka hon i botten ytterligare när hon hade tagit sig upp? Kan inte se en bra tidpunkt att såra en annan människa. Frågan är ju när Du hade avgjort att hon varit stark nog att höra sanningen.

Svar: Ja de kommer vi aldrig att få svar på eftersom att den tiden aldrig kommer att komma. Såklart visste jag att hon skulle bli sårad, vem skulle inte de? Men åter igen så handlar de om att fatta ett beslut, alternativen var att tiga för en tid, eller säga de på en gång. Jag valde att tiga efter att ha velat fram och tillbaka. Sen vad du, hon och alla andra tycker om mitt beslut, de kan jag inte påverka eller ändra på, de är eran åsikt.
Men min känsla, när detta hände, var att jag ville inget säga, skulle jag, som var hennes bästa vän, säga något sånt, bara för att vara ärlig mot henne med desamma och samtidigt rensa mitt samvete och mig själv. Då hade jag varit själviskt enligt mig. För hade jag inte brytt mig om henne, då skulle jag inte dragit ut på att säga de utan istället sagt de med desamma. Och visst hade jag själv mått bättre av de, vem vill gå och bära på något som man egentligen vill att någon ska veta. Men jag sa inget, och som jag sagt till henne säger jag väl igen. Jag var rädd, som hon mådde då och med denna sanning visste jag inte vad som kunde hända. Jag ville inte få henne att må ännu sämre, hon var redan på botten och skulle jag sänka henne ännu mer? Vart skulle hon hamnat då ? "Himlen"? Jag visste inte, men jag vågade inte chansa ...

welin

2012-12-17 @ 19:20:52
URL: http://idamli.blogg.se

Postat av: Mli - Husägare & blivande mamma ♥

Du säger att du inte vågade chansa att berätta, du vet inte om hon skulle hamna i himlen då? Detta gör mig bara ännu mer rädd till att du faktiskt gjorde det. Du vågade att chansa på själva händelsen, men inte sanningen för din bästa vän. Blir tyvärr inte klokare av dina förklaringar.

Du verkar inte förstå att det är ditt svek i er vänskap än själva händelsen som du gjort som sårat mest, trots det verkar du uppenbarligen inte tycka ditt val var fel. Du tycker snarare att du varit självisk om du gjort tvärtom. Hennes bästa går inte före här.

Svar: Ja jag känner inte riktigt att jag behöver förklara mig mer här. Du är inte inblandad i detta mer än att du är hennes vän.Du får tycka och tänka precis vad du vill! Inget jag kan hindra eller försöker hindra dig ifrån. Men ja, om du är intresserad mer av detta och vad jag har att säga och allt så får du fråga henne. Känns som dubbelt arbete att förklara allting här till dig, eftersom du ändå inte har med detta att göra som sagt.
Jag pratar med henne och de viktiga för mig är vad vi säger till varandra, hon och jag alltså.

welin

2012-12-17 @ 20:54:01
URL: http://idamli.blogg.se

Postat av: Mli - Husägare & blivande mamma ♥

Lycka till i allt detta nu. Tycker iaf du borde skippa skrivandet och istället "krypa på dina bara knän" och be om förlåtelse, inte om förståelse. För det sistnämnda är bara för ditt eget bästa.

2012-12-17 @ 21:19:31
URL: http://idamli.blogg.se

Trackback