Tänk att man kan sakna något så mycket,
som man en gång sa sig aldrig sakna.
Att man kan hata något som sedan är glömt.
Att något som en gång fanns inristat i hjärtat är borta,
nu och kanske för alltid..
Men jag tror att det som en gång fanns där kommer tillbaka,
med nog mycket vilja och nog bra skäl.
Med tillräckligt mod och en kraft att be om ursäkt.

---

De man har ska man vara rädd om,
inte slösa på eller he sönder.
Var rädd om den dödlighet som du har,
för de som en gång dött kommer aldrig vara desamma.
Murar kommer finnas där emellan,
kanske murar som fanns där förut, men som man med tillit
kunde öppna för någon.
Nu är de kanske försent, murarna har kommit tillbaka,
men med allt för mycket skydd ...