Inatt så drömde jag om dig och jag trodde nog att det var sant.
Det kändes så himla verkligt och jag skulle gärna vela att det var verklighet.
Jag satt där på bänken och jag minns inte riktigt vad jag gjorde.
Sen helt plötsligt så stod du bara där, du stod och tittade på mig, länge länge..
Jag blev nästan lite rädd, inte sådär rädd så att man vill springa därifrån
och gömma sig. Utan rädd för verkligheten.
Men det behövde jag inte vara..
Vi satt där i flera timmar, surrade, om allting mellan himmel och jord..

Tänk om, ja tänk om. Om jag fick uppleva det igen!