Kommer jag någonsin att få ett svar? 13/7

Hur vet man att man vet egentligen ?
Jag funderar så att jag håller på bli knäpp,
idag fick jag nå utslag också pågrund av de, Johanna trodde de var nesselfeber.
Kändes som när man bränt sig på brännässlor.. Inte alls skönt.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre, ingenting gör mig klokare.
Verkligen ingenting, man hade de bättre när man var liten, inga bekymmer om någonting.

Otrohet finns det något värre, jag tror inte de.
Och hur kan man titta sin partner i ögonen och säga att man älskar den,
när man har varit med någon annan ? Kan man älska någon om man är med någon annan.
Jag har svårt för att tro de.. Har aldrig varit i den situationen.
Hur kan man och andra sidan bara gå och hålla masken, hur kan man ha samvetet
på sig att man varit med någon annan, men bara lossas om som om ingenting har hänt..

Vad vill du egentligen, är du ute efter att förstöra,
är du ute efter att jävlas eller vad fan vill du?
Jag tvivlar inte på Jonte en sekund, men jag förstår bara inte vad du vill.
Vad är ditt problem, du hatade ju han så jävla mycke,
han var ju ett stort jävla svin och nu vill du vara med han...
När kom vändningen, varför ändrade du uppfattning,
jag kan inte komma på någon anledning..
Sen har du de ju så bra, så vad vill du han ? Har ni någonting gemensamt längre ?


Jag blir bara så jävla less allting.. Allting känns bara så jobbigt, sen hinner jag aldrig fundera heller,
jag jobbar hela dagarna sen vill man vara med kompisar på kvällen,
så när tänker man då? Jo när man ska sova, de sekunderna, minuterna och timmarna som man ska sova.
Då virvlar tankarna bara runt och jag vet ingenting längre..


Tittade på några bilder på datorn och hittade några bilder sen förra midsommar,
den måste vara oförglömlig. Jag fick mig ett gott skratt när jag såg dig
och kom ihåg din lilla lurighet, då du låg där och lossades sova
( på grund av en speciell anledning) De var så himla kul!
Och vad vi två skrattade, den natten kommer jag aldrig att glömma,
jag saknar den tiden och skulle gärna vilja uppleva den kvällen en gång till!
Jag saknar dig...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0