Torsdag kväll då.. Sitter här i min säng och funderar på saker mellan himel och jord. Men jag finner dock inga vettiga svar på mina funderingar. Kanske är det så att det inte finns några, eller så har jag bara inte kommit på dom. Eller så tycker jag helt enkelt att det inte är något svar, bara en simpel bortförklaring.
Småbarn är ärliga, de säger precis vad de tycker och tänker.
t.ex. att man luktar illa, har fula kläder. De säger att de inte vill leka med en och så vidare.
Varför kan inte vi såkallade "vuxna" människor göra så också.
Visst, vi kan förmedla det på ett snyggare sätt men ärlighet, varar ändå inte det längst ?
Så säger ju då ordspråket i alla fall och även jag.
Men uppenbarligen så håller inte alla med.
De hela kan vara ett stort jäkla missförstånd, men om man aldrig tar upp det så kan man heller aldrig reda ut det.
Ska det sluta såhär mellan oss. Ska det vara som alltid annars, att jag ger mig tillslut, stryker det gågna och går vidare. Trots att jag anser att jag inte gjort något fel vad jag lagt märke till.

Kanske, kanske är det så vi ska ha det.
Kanske löser sig detta någon gång.
Eller så ger jag fan i att stryka det gågna förns det är uppgrävt och löst.
Ja det återstår att se.