Allt detta och sen ingenting! 26/8

Ledsen, besviken och arg är vad jag är just nu.
Mina ben skakar och jag skulle helst av allt vilja ligga ute på gräsmattan,
surra med någon i telefonen .. Men nu ligger jag i sängen och orkar inte klä på
mig för att lägga mig där ute i de kalla.

Att jag hela tiden ska mötas av motgångar var väl kanske ingenting nytt för mig,
men jag börjar i alla fall bli less, så otroligt less.
Kanske man skulle borde lägga allting på hyllan och helt starta om på nytt.
Men jag vet inte, det tar emot.. Samtidigt som det känns bra..

Hur kan du bara sitta där och flina mig rakt upp i ansiktet och säga "jo de kanske de finns".
Jag har aldrig, aldrig i hela mitt liv känt mig så jävla värdelös.
Det kändes precis som att jag var vilken person som helst, som att jag bara var luft.
Kanske en vägg som inte har några känslor.
Om du bara kunde ana hur de kändes. Och jag hoppas att dedär var sista gången
som du betedde dig sådär mot mig. För jag vill att de ska funka.
Jag vill ha de bra. Men som det är nu så är de käpp rätt åt helvete.
Ursäkta språket men jag är arg !

Du är så jävla kall, du bryr dig inte ett skit om vad jag vill,
vad jag tycker, hur jag känner och så vidare. Du tänker bara på dig själv.
Du tänker aldrig på konsekvenserna av olika saker.
Det är du som måste ändra dig och inte jag, försök att inse det och var inte så
jävla stolt. Alla har vi svagheter och vi måste lära oss att hitta dom!
Du måste lära dig känna dig själv.

Visst, jag har älskat andra personer än dig, men aldrig såhär.
Och sen, när jag tror att vi har de så bra, då ställer du dig bara och
spottar på mig rakt i ansiktet. Det tog inte ont först, men sen när jag förstod de,
då var det som att tappa de hjärta vi byggt upp tillsammans och se hur bit
efter bit trillar isär. Hur bitarna hamnar allt längre och längre ifrån varandra.
Sen är det bara spår kvar, små små sandkorn som finns kvar.
Det betyder att vi måste börja om från noll, börja om att bygga detta hjärta.
Och det kan ta länge, alldeles för länge..

Ni förstår nog inte så mycket av de jag skriver och detta inlägg är faktiskt inte tillägnat er,
de är tillägnat mig själv. Jag  behöver skriva av mig, jag behöver få ut lite av den ilska
och alla andra känslor som finns här inom mig.


Godnatt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0